Tidigare:

Han vaggade mig lite fram och tillbaka innan han släppte mig och kollade in i mina ögon. Sen lutade han sin panna mot min och vi stod så ett tag innan han tog min hand och drog med mig till deras rum. Där satt vi och pratade lite om min familj. Eller den familj jag hade haft innan det här jag visste inte hur mycket det fanns kvar av den när jag kom hem nästa gång. 

____________________________________________________________________________

Jag lutade mig tillbaka i soffan och försökte sätta mig bekvämt men det gick inte.

- Do you guys have a guitar you can barrow me? frågade jag trött och strök mig över ögonen. 

- Yeah sure. sa Zayn och stack iväg. Han kom tillbaka med en akustisk gitarr och jag tog emot den med ett svagt leende samtidigt som jag satte mig på golvet. Jag började ta några ackord. Sedan sjöng jag svagt på Lalehs some die young.

-I will tell your story if you die

I will tell your story and keep you alive
The best I can, I will tell them to the children
If we have some, if we have some

That i’ve always felt the feeling we would die young
Some die young, some die young, some, some die young
But you better hold on,
So many things I need to say to you
Please don’t, don’t let me go
And we said we would die together. 

Jag var säker på att ingen skulle höra det jag sjöng så svagt jag kunde men de satt så tysta att om jag hade slutat sjunga nu hade man hört knappnålens duns när den landade på marken. Utan att pausa började jag spela några ackord på en låt jag hade skrivit själv jag hade bara skrivit ackorden. Jag hade inte ägnat minsta taknke på att skriva en text. Ända tills Liam hade sagt att jag sjöng bra hade jag varit ganska säker på att det lät dåligt när jag sjöng, men jag oskade inte heller nu tänka ut en text. Jag bara satt och spelade. Det kändes som om jag gled in i någon sorts dvala för jag satt bara och spelade och hade ingen aning om vad som hände runt omkring mig ända tills det hördes en hög krach i köket. Minnena från natten revs upp och jag släppte gitarren och kröp ihop på golvet.

- Oh god Louis what are you doing. hördes Harrys stämma. Sen satt Niall bredvid mig kramade mig tröstande och viskade lugnade i mitt öra.

- I'm sorry Harry i just tried to make some pasta and when i should get this it just crashed into the floor. sa Louis dämpat men jag hörde hur ledsen han lät han hade nog förstått att jag hade blivit rädd. Jag hörde hur någon kom ut i rummet och sen satte sig Louis bredvid mig och Niall på golvet. Jag såg förskräckelsen i hans ögon.

- I'm so so sorry Jonna I didn't mean to do that. sa han. Jag tog hans hand och kramade den lite tafatt och log svagt. Jag slöt ögonen och suckade djupt.

Tidigare:

Jag drog på mina converse och gick till bussen. Idag skulle jag gå på stan lite och hitta en liten present, okej det var två veckor kvar men ändå. Jag gick in på H&M och tittade lite på herravdelningen okej jag var lagom tråkig. Jag gick in på Gallerix för att hitta nåt gulligt. Men gick där ifrån med tomma händer. När jag kom ut såg jag den självklara butiken. Bokia, jag gick in och sen gick jag till de små ställen med små saker. Det fanns så många gulliga saker men inget som intresserade mig. Lottlös satte jag mig på bussen hem.

_____________________________________________________________________________

Trött sjönk jag ner i sängen och slöt ögonen. Jag suckade lite och låg och tänkte lite, jag saknade honom. När var det jag hade åkt där ifrån en dag sen eller något det var inte länge sen. Men nu hade jag insett hur ont det gjorde att vara ifrån en person man älskade även fast man visste vart han eller hon var även fast man visste att han eller hon mådde bra. Jag tog upp telefonen och loggade in på twitter även fast jag visste att jag fick jätte svårt att sova efter att jag hade hållt på med mobilen och det var ju bevisat att om man höll på med mobilen inna n man skulle sova fick man problem att sova. Jag kollade min profil det hade inte hänt så mycket. Sen bestämmde jag mig för att tweeta "I realised today how hard it is to be away from someone you love xxx" sen la jag ner telefonen och vred mig en stund i sängen tills ögonlocken blev tunga och jag inte kunde göra annat än att sova.

Jag satte mig upp med ett ryck efter den höga dunsen. Sen kom en till sen hördes röster en till duns sedan glas som krossades mot parketten i köket. Jag kände igen rösterna mammas och pappas. De hade aldrig bråkat eller grälat förut. Jag la mig ner och drog täcket över huvudet men jag hörde hela tiden ljudet av splittrat glas i mina öron. Men på något sätt måste jag ha somnat för när jag vaknat var klockan lite över sju. Jag tog hastigt upp telefonen och skickade iväg ett "Kan jag komma till dig nu? Ring Emma också, jag måste prata" till Izza och utan att vänta på svar tog jag på mig ett linne och ett par mjukisbyxor innan jag sprang ner och satte på mig mina converse. Innan jag gick slängde jag en hastig blick i köket det såg ut som ett bombnedslag och på vägen ut satte jag slarvigt upp håret innan jag rusade iväg mot Izzas hus. Jag behövde inte ens knacka på innan hon öppnade dörren och släppte in mig. Jag tog av mig skorna som jag inte ens brytt mig om att knyta innan jag gick efter Izza in i köket. Izza var alltid så omtänksam och just nu hade hon till och med fixat fram frukost. Vi satt och pratade lite inna Emma kom instormandes genom dörren och på fem sekunder satt hon också vid bordet och båda tittade på mig med undrande blickar. Jag tog ett djupt andetag.

- Jag hade nog precis somnat när jag vaknade av en hög duns sedan låga röster sen en duns till och sedan krossat glas. Jag kände mycket väl till rösterna min mamma och pappa. Sen somnade jag igen till ljudet av krossat glas. Sen när jag stack iväg i morse så kollade jag i köket och jag skojar inte om jag säger att det såg ut som ett bombnedslag där inne. sa jag tyst och skivade en bitost och la på min macka. Jag suckade djupt de tittade på mig.

- Har du ringt Niall? frågade Emma jag skakade på huvudet. Skulle jag ringa Niall före mina bästa kompisar.

- Gör det. fortsatte hon. Jag nickade förvirrat och tog upp telefonen.

- Vad ska jag säga då? frågade jag och man hörde nog paniken i min röst.

- Säg det du sa till oss. sa Izza. Jag nickade och lämnade köket och satte mig i soffan med benen under mig. Han svarade efter bara någon signal och jag hörde att han var lite orolig jag menar man kanske blir det om ens flickvän ringer klockan halv åtta en sommarlovs morgon. Jag berättade för honom och hans idé var att jag skulle komma till hotellet senare på dagen. Jag gick ut i köket och åt på mackan men jag hade ingen aptit alls. Klockan nio stod jag inte ut. Jag sa hejdå till Emma och Izza och satte mig på en buss in till stan. Väl inne vid hotellet blev jag mött redan i dörr öppningen inte bara utav vakten utan också utav Niall. Han drog in mig i en kram och jag andades in hans lukt. Han vaggade mig lite fram och tillbaka innan han släppte mig och kollade in i mina ögon. Sen lutade han sin panna mot min och vi stod så ett tag innan han tog min hand och drog med mig till deras rum. Där satt vi och pratade lite om min familj. Eller den familj jag hade haft innan det här jag visste inte hur mycket det fanns kvar av den när jag kom hem nästa gång.